Nytt år, bekant dålig vinter­väg­hållning i Kyrkslätt

Kyrkslätts vinterväghållning är otillräcklig för fotgängare och cyklister — och samma problem upprepas år efter år. Nu när vi är långt inne i vintern kan man återigen märka hur annorlunda en kommun Kirkkonummi är på vintern jämfört med de tre andra årstiderna. Att ta sig fram här på vintern är många gånger svårare — om inte rentav omöjligt.

Hur har situationen sett ut den här vintern?

Den här vintern fungerade underhållet rimligt till en början, tills de första tövädrena kom precis före jul. Då fick vi njuta av ett tjockt lager slask, som sedan fick frysa till en ojämnare yta än Helsingfors kullerstensbelagda gator. Det fanns till och med hela dagar då vägar inte hade plogats ens i områden nära centrum.

För fotgängare var det bara en inledning. Sedan dess har vi sett så många dagar med lättrafiksleder som väntar på plogning; sandning som smälter igenom isen på ett ögonblick; extra snödrivor upplögade från vägen upp på trottoarerna; snövallar som väntar vid korsningar; vägar upplögade omöjligt smala; och vägar som liknar mer potatisåkrar än leder avsedda för framfart. Försök köra ett barn i barnvagn till middagssovendet när de har större chans att få en hjärnskakning av promenaden än tillräcklig vila.

Hur kunde det se ut annorlunda?

Saker kunde vara annorlunda. I Uleåborg, till exempel, där folk bor mer utspritt än här, ges lätttrafik mycket högre prioritet och det syns i hur lokalbefolkningen tar sig fram. Och även om målet inte vore att öka vardagsmotion, borde minimikravet vara att man i de tätast befolkade områdena ska kunna ta sig fram utan bil.

Vad om vi nästa vinter prövade hur det känns när vinterväghållningen får tillräckliga resurser?

Om trafik och infrastruktur har jag skrivit mer: om cykel- och lätt trafikinfrastruktur samt om kollektivtrafikens kostnadskris. Läs mer i mina texter om trafik.

Publicerat även i: Kirkkonummen Sanomat, 10 januari 2024.